Slaget vid Lund 1676

För att återta Skåne, Halland och Blekinge som förlorats till Sverige genom freden i Roskilde 1658 förklarade Danmark Sverige krig på hösten 1675 och i juni 1676 landsteg en dansk armé vid Råå söder om Helsingborg och återerövrade på kort tid Skåne och Blekinge. Den enda plats som var kvar under svensk kontroll var Malmö som hade starka befästningar. De svenska styrkorna i Skåne var svaga och fick dra sig tillbaka till Småland.

Tecknade soldater med lansar

I augusti 1676 möttes danska och svenska styrkor i ett slag utanför Halmstad. Svenskarna segrade och den danska armén drog sig ned i Skåne för att gå i vinterläger och undvika fler strider under året. Svenskarna följde efter och i november låg de båda arméerna i varsitt läger norr om Lund, inom synhåll för varandra men skilda åt av Kävlingeån.

Vid månadsskiftet november/december var läget för svenskarna desperat. Man led stor brist på förnödenheter och sjukdomar spreds bland soldaterna. Man beslöt då att satsa allt på ett anfall mot det danska lägret. På natten till den 4 december gick den svenska armén över den frusna ån. Den svenska armén bestod av omkring 8 000 man och den danska av omkring 13 000 man. Båda arméerna leddes av sina kungar, Sveriges Karl XI och Danmarks Christian V.

Slagets förlopp

(angivna tider är ungefärliga)
02.30 lämnade den svenska armén sitt läger vid Lilla Harrie.

04.00 påbörjades övergången av Kävlingeån på isen vid Rinnebäcksvad.

07.00 var täten på de svenska trupperna framme i höjd med Stångby kyrka. Vid denna tidpunkt upptäckte danskarna vad som hänt och intog snabbt full stridsberedskap. Svenskarna fick då överge planen att anfalla det danska lägret och fortsatte mot Lund. Danskarna valde att från sitt läger öster om svenskarna även de marschera mot Lund.

08.30 möttes de båda arméernas förtrupper vid den så kallade Väderkvarnshöjden vid Lunds dåvarande norra stadsgräns. Efter en kort strid togs höjden av svenskarna. Omedelbart efter denna inledande strid möttes de båda arméernas huvudstyrkor med 2 000 ryttare på vardera sida mellan Väderkvarnshöjden (nuvarande kvarteret Bryggeriet) och Lerbäckshög (vid Monumentet).

10.00 Efter hårda strider pressades danskarna bakåt och började fly mot sitt läger vid Skälshög och vidare mot Kävlingeån, förföljda av svenskarna med Karl XI i spetsen. Största delen av de danska trupperna och däribland kung Christian V räddade sig över ån och fortsatte mot Landskrona, men till sistbrast isen och hundratals danska soldater drunknade. Karl XI och den svenska ledningen befann sig nu långt borta från det egentliga slagfältet vid Lund.

10.00–12.00 gick återstoden av de båda arméerna i strid längs vägen mot Kävlinge mellan Vallkärra och Lerbäckshög. Danskarna var här överlägsna och de svenska styrkorna blev hårt trängda. Efter hårda strider drog sig båda sidor tillbaka för att reorganisera sina styrkor och rörde sig sedan söderut
mot Lund.

13.30–15.00 fortsatte striderna omedelbart norr om Lund. Svenskarna blev åter hårt trängda och danskarna förberedde ett slutanfall för att ge svenskarna nådastöten. Då inträffade något som helt förändrade läget.

Omkring 15.15 återkom Karl XI överraskande till slagfältet med omkring 1 000 ryttare. För att inte bli omringande vände sig danskarna norrut för att möta de svenska styrkorna. Danskarnas överlägsna antal stoppade svenskarna men kungen själv lyckades ta sig genom de danska linjerna fram till Lund och fick de svenska styrkorna där att anfalla norrut mot danskarna som nu blev omringade av svenska trupper.

15.30–16.30 stod slutstriden i terrängen mellan Norra Nöbbelöv och Vallkärra. De danska styrkorna blev nu hopträngda från alla håll av svenska styrkor. Det blev en kort men oerhört blodig närstrid mellan de utmattade trupperna. Dagen gick mot sitt slut och i det tilltagande mörkret lyckades resterna av den danska armén undkomma och dra sig tillbaka mot Landskrona.

Monument på stenpelare över slaget vid Lund.
Monumentet över slaget vid Lund restes 1883 och är ritat av arkitekten Helgo Zettervall. Monumentet vill visa på försoningen och gemenskapen mellan Danmark och Sverige. Trots de många krigen i det förflutna kan man nu leva i fred

Stora förluster

Den svenska armén hade trots dansk överlägsenhet segrat i slaget vid Lund men förlusterna i människoliv var fruktansvärda. De danska förlusterna uppgick till minst 6 000 man och de svenska till kring 3 000 man. Förluster på upp emot hälften av det totala antalet stridande är mycket ovanligt i
krigshistorien. På grund av kölden kunde man inte gräva några gravar utan liken fick ligga vid kyrkogårdarna till i början av februari 1677. De döda lades i massgravar där man inte gjorde någon skillnad mellan danska eller svenska soldater. 1995 hittades en sådan massgrav på Norra Nöbbelövs kyrkogård. På platsen finns idag en minnessten.

En svensk förlust i slaget vid Lund hade sannolikt avgjort kriget i dansk favör men segern gjorde att svenskarna kunde stanna kvar i Skåne och fortsätta det som skulle komma att kallas skånska kriget. Striderna fortsatte till september 1679 då fred slöts i Lund. Kriget ändrade ingenting, gränserna förblev oförändrade.

Deltagare i trailern för appen Slaget vid Lund

Guidning med app

Om du vill lära dig mer om slaget och även få en guidning runt slagfältet kan du ladda ner Katedralskolans app. Appen beskriver både slaget och 1600-­talets samhälle i filmer, animationer, bilder och texter. Appen finns på svenska, engelska, danska och spanska.

Ladda ner appen Slaget vid Lund för Android

Ladda ner appen Slaget vid Lund för iPhone

Blicka ut på fälten där soldaterna drabbade samman. Med karta och information når du alla platser enkelt med cykel. Naturskyddsföreningen har satt samman ett förslag på cykeltur. Längs vägen finns informationsskyltar som förklarar slagets förlopp.

Lunds historiedagar tar dig tillbaka till flera spännande historiska epoker i Lunds historia. Se medeltidsdans och fäktuppvisning, besök den historiska marknaden och upplev slaget vid Lund 1676 som under dagarna återskapas.

Uppdaterad:

Hjälpte informationen på denna sida dig?